Kan det vara så att vi komplicerar vårt liv. Att vi lägger på lager på lager med ”viktiga” saker. Saker vi måste. Sådant som vi tror gör oss lyckligare.
En nyare bil, ett renoverat kök, en exklusiv resa, den senaste mobiltelefonen, de bästa träningsprylarna eller något helt annat.
Allt det här kan givetvis skänka oss en stund av glädje, men mest av allt tror jag att allt vi lägger på gör oss allt mer ofria och därmed mer tomma inombords. Istället för lyckliga.
Mer och mer tror jag att välbefinnandet ligger i det enkla. Att skala av. Att sakta ner. Att förenkla. Att njuta av det stora i det lilla. Att ha tid att bara vara. En kram. Ett leende. En stund vid havet eller en frisk promenad med en fin vän. En knäckemacka med ost. Eller något annat enkelt och okomplicerat.
Håller du med?
Love, Å